Who Know's 29: Goodbye

 
justins perspektiv 
 
jag vaknade av att Stephenie sprang upp ur sängen och in på toan.
jag gick snabbt upp ur sängen och knackade på dörren.
jag fick inget svar utan jag öppnade sakta dörren och såg henne sitta hukad över toan.
jag gick fram till henne och satt mig ner bredvid henne och jag såg hur hon hade tårar i ögonen.
jag tog bakhåret som hängde i hennes ansikte och så spydde hon.
då började hon gråta ännu mer.
'' jag ville inte att du skulle se mig såhär''sa hon ledset.
jag hämtade ett glas vatten och gav de till henne och hon drack utav det.
hon kollade sedan på mig.
hon såg så sjukt svag ut och känslan av att veta att jag skulle lämna henne om bara några timmar sårade mig.
jag sträckte mig mot henne och bärde upp henne i min famn och bärde henne mot sängen.
sedan hämtade jag en hink och la den bredvid sängen och  sedan la jag mig ner bredvid henne.
''tack''sa hon och kramade om mig.
''allt för dig jag älskar dig''sa jag men hon hade somnat om i min famn.
jag låg där och höll om henne och kramade om henne medans tankarna gick runt i mitt huvud
turnen som jag varit så taggad för var inte så lockande längre.
mitt alarm gick igång.
jag suckade och jag kände hur hon vaknade.
hon kollade upp mot mig med tårar i ögonen.
'' jag vill inte åka''sa jag sedan hjärtskärande och så såg jag hur hon började gråta ännu mer.
''du måste, jag kommer och hälsar på om 1 månad''sa hon och försökte att behärska sina tårar.
jag suckade och steg upp ur sängen och hon gjorde det samma.
jag tog min resväska och hon kom och tog tag i min andra hand och så gick vi ner för trappan till hallen.
'' du måste lova att du ringer din mamma eller någon som kan kolla efter dig nu när du är sjuk okej?''sa jag allvarligt.
''jag lovar''sa hon.
jag hörde hur det tutade utanför.
''jag antar att det är dags för mig att gå''sa jag och suckade och hon bröt ihop igårt och slängde sig i mina armar.
'' 1 månad, det är  30 dagar baby tänk på de 30 dagar sen är vi tillsammans  igen''sa jag och kände hur tårarna började välla upp i mina ögon.
'' jag kommer räkna dagarna''sa hon gråtandes.
jag kramade om henne hårt och sedan hörde vi hur de tutade ute igen.
jag suckade.
''hejdå jag älskar dig''sa jag och kysste henne.
''jag älskar dig med''sa hon gråtandes och sedan släppte vi taget om varandra och så gick jag ut till bilen gråtandes.
klockan var halv 8 när jag kom till flygplattsen och det var mycket folk.
jag smet förbi allt folk och gick till gaten.
allt jag kunde tänka på var stephenie 30 dagar tänkte jag för mig själv 30 dagar..
''justin det är dags att gå på nu''sa min mamma och vi gick ombord på planet.
jag satt mig ner i sätet och stoppade in mina hörlurar och kollade ut igenom fönstret.
 
Stephenies perspektiv 
 
jag sprang ännu en gång till toan för att spy, jag hade inte mått så här dåligt på länge.
Manda var påväg över hon skulle hjälpa mig nu när jag var sjuk.
jag hörde att någon kom in i rummet och jag torkade mig runt munne och drack av vattnet som stod bredvid mig.
''steph''hörde jag manda säga.
'' här inne''sa jag och ställde mig upp.
hon kom in och kollade chockat på mig.
''wow du överdrev inte när du sa att du va sjuk''sa hon och hjälpte mig till sängen.
'' har du ätit något?''frågade hon.
''nej''sa jag.
''jag går ner och fixar lite frukost sen kommer jag upp med det ropa om du behöver något''sa hon och log sedan gick hon ner.
efter ungefär en halvtimme kom hon upp med vofflor o lite annat gott som jag tuggade i mig oj vad hungrig jag måste vart för jag käkade upp verkligen allt!
''wow du var verkligen hunrig''sa manda chockat.
'' kan du hämta en alvedon jag har så sjukt ont i huvudet''sa jag sedan och suckade.
''visst''sa hon och gick och hämtade en alvedon efter att jag svalt den tror jag att jag måste somnat.
några timmar senare vaknade jag då satt manda och kollade på tv.
'''godmorgon eller man borde kanske säga godkväll''sa hon och flina.
''hur mycket är klockan?''frågade jag.
''halv 7 på kvällen''sa hon och flina.
''har justin ringt''sa jag panikslaget och började leta efter min mobil.
''ta det lungt, ja de har han jag sa att du sov så han skulle ringa i morgon igen.''sa amanda och log.
''jag tänkte ringa efter pizza blir de bra?''frågade hon sedan och log.
jag nickade bara.
efter ett tag kom pizzan och så åt vi sedan började vi att kolla på shes the man men jag somnade efter halva filmen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0