kidrauhlnovels

 

 

jag tog tag i min jacka och sprang ut till bilen.

jag körde så snabbt jag kunde till sjukhuset med tårar rinnande ner för mina kinder.

tänk om hon är död, jag hann inte äns säga förlåt och att jag älskade henne.

när jag kom fram så sprang jag fram till receptionen.

'' vart är Stephenie!''sa jag skräckslaget.

''du är här för ms Clark du kan ställa dig vid de andra där borta''sa hon och pekade mot en korridor.

jag sprang dit och såg manda,ryan,min mamma och hennes pappa.

''vad hände!''sa jag skräckslaget.

'' hon råkade köra mot ett rött ljus och det kom en bil''sa min mamma och kramade om mig.

hennes pappa satt med sitt huvud i sina händer.

en doktor kom ut.

hennes pappa praktiskt taget flög upp ur stolen.

''nå?''frågade han.

'' hon är stabil har brytit ett ben men som läget ser ut nu så kommer hon klara sig men man vet aldrig säkert hon hade väldigt tur att hon hade än så säker bil som hon hade hon ligger nu i koma men ni kan träffa henne nu''sa han.

vi alla sprang in och såg henne ligga där i sjukhussängen med gipsat ben och hon var helt likblek i ansiktet.

jag kände hur tårarna började komma igen.

jag satt mig ner bredvid henne och tog hennes hand och hennes pappa satt sig på andra sidan.

''åh mitt kära barn''sa han och grät.

''hon kommer klara sig''sa min mamma och la en hand på hans axel.

de gick ut ur rummet för att prata med läkaren.

''får jag vara med henne själv ett tag?''frågade jag manda och ryan och dom nickade.

jag tog tag i hennes hand med båda mina händer och pussade på den.

''förlåt mig så mycket!''sa jag och bröt ihop i tårar.

 '' du anar inte hur mycket jag vill se dig le när jag berättar att jag ringde LA och han vill jobba med mig och hur tacksam jag är över vad du gjorde jag borde inte ha skrikit förlåt mig jag älskar dig du är det bästa jag har snälla lämna mig inte ''sa jag och la hennes hand mot min kind.

det knackade på dörren och jag trårkade bort mina tårar.

'' justin är du okej?''frågade min mamma mig och la sin arm på min axel.

'' nej! jag är inte okej tänk om hon inte klarar sig!''sa jag argt och kände hur tårarna sprutade ner.

''åh honney''sa hon och kramade mig tröstande och jag bara grät lät allt falla ner för mina tårar.

'' mamma jag måste berätta något''sa jag och satt mig ner igen och hon satt sig ner bredvid mig.

''jag älskar henne''sa jag och kollade mot Stephenie  med tårar i ögonen och kollade sedan mot min mamma igen.

''jag vet''sa hon och log lite.

''nej du förstår inte jag älskar henne som mer än en vän eller syster jag älskar henne som min flickvän vi är tillsammans''sa jag och suckar och kollade mot Stephenie igen.

'' jag vet''sa hon igen och jag kollade chockat upp mot henne

''hur?''frågade jag chockat.

'' sättet du ser på henne och jag råkade höra vad du sa när vi andra inte var i rummet.''sa hon och log.

''så du är inte arg?''frågade jag.

''såklart inte jag vet att du alltid gillat henne och jag och steve ska skilja oss så det finns ingen anlednign till varför det inte skulle vara okej''sa hon och log.

''tack''sa jag och log mot henne

''hon pussade mig på toppen av mitt huvud och sedan gick hon ut.

'' jag behöver dig snälla vakna''sa jag och pussade henne på pannan och sedan hennes livlösa mun.

sedan satt jag mig igen och jag kollade mot klockan den var strax vid 3 på natten.

jag kramade hennes hand hårt i min som om jag var rädd att hon skulle gå.

sedan måste jag ha somnat.

 

 

* 3 VECKOR Senare*

jag öppnade ögonen sakta men det tog ett tag innan jag slutade se suddigt.

jag kollade runt omkring mig jag var på ett sjukhus?

vad hade hänt?

jag såg justin ligga med huvudet lutat mot min sängkant och höll min hand hårt.

jag kollade på klockan halv 4 på morgonen.

vad hade hänt varför låg jag här?

då slog det mig, olyckan !

jag harklade mig eftersom min hals var väldigt torr och försökte sträcka mig efter vattnet.

jag kände hur justin satte sig up som en blixt.

'' omg steph du anar inte hur orolig jag varit''sa han gråtandes och kysste mig.

jag besvarade trött hans kyss.

sedan pekade jag mot vattnet han gav mig vattnet.

'' jag ringde La han ville signa mig, blommorna där borta är ifrån honom''sa justin och log.

jag sa inget utan bara log.

''förlåt för allt jag sa jag vart bara så chockad jag förstår om du hatar mig''sa han sedan och kollade ner i backen ledset.

jag lyfte upp hans haka med min hand så att han kollade mig i ögonen.

''jag skulle aldrig kuna hata dig, jag älskar dig''sa jag och log och han log och kysste mig igen.

''jag borde gå och hämta en läkare''sa han och ställde sig upp.

jag grabbade tag i hans hand och han vände sig om.

''det kan vänta till i morgon bitti, stanna här och bara håll om mig''sa jag ledset.

han kröp upp i min sjukhus säng och la sina armar runt om mig och så somnade jag.

 

jag vaknade senare och kollade upp mot justin som låg och kollade på mig.

jag log mot honom.

'' godmorgon''sa han och log och kysste mig.

''godmorgon''sa jag.

sedan kom en läkare in.

''du är vaken''sa han chockat.

''jag antar det''sa jag trött.

''så hur känner du dig?''frågade han medan han körde lite undersökningar.

'' trött och förvirrad''sa jag.

''förstår det, det var en rejäl smäll jag går och hämtar din pappa''sa läkare och gick ut därifrån och justin satt sig ner på stolen brevid stolen.

min pappa kom inspringandes och kramade om mig.

''jag trode jag skulle förlora dig och jag skulle inte klara det''sa han ledset.

'' pappa gråt inte''sa jag och torkade hans tårar.

'' läkaren sa att du behövde stanna över natten och att du fick åka hem i morgon.'' sa han och log.

''super, de här sängarna är så obekväma''sa jag och vi alla 3 skrattade.

resten av dagen gick rätt så snabbt och det var snart kväll och jag somnade rätt tidigt den kvällen med justin bredvid mig.