Because I Love You 12: The Fall Down
veckorna gick och i morgon skulle justin hem igen.
det kändes så sjukt jobbigt, jag ville inte att han skulle åka men han måste.
kanske var det derför jag mått så dåligt? eller så kanske jag börjar bli sjuk.
jag vaknade och såg att Justin låg och kollade på mig.
'' godmorgon Beautiful''sa han och kysste mig.
''godmorgon''sa jag och log.
jag gick upp och tog på mig kläderna från igår eftesom jag sov hos justin eftersom hans mormor och morfar hade haft middag igår kväll med min mormor och morfar och ja jag och justin också då såklart.
mitt hår var fortfarande lockigt från igår och jag orkade inte platta det så det fick vara så.
sedan sminkade jag mig.
sedan börjarde justin fixa sig och jag gick ner för att fixa frukost.
men när jag kommit ner för trappan kände jag plötsligt hur det kändes som om någonting gick sönder i mig.
''aaaaah!!''jag skrek till och föll ner till backen och började skaka.
'' vad hände!?!?'' ropade justin medans han kom ner springandes.
han kollade skräckslaget på mig och sprang ner till mig.
'' vad hände''frågade han oroligt-''jag vet int- aaaaah!''skrek jag till igen och svimmade av.
jag vaknade igen sedan av att jag låg på sjukhuset och läkaren kom precis in.
'' nå?''sa justin och ställde sig upp.
läkaren ställde sig framför mig.
'' jag kommer tyvärr med dåliga nyheter''sa han.
justin satt sig bredvid mig och tog tag i min hand.
'' du hade fått lungcanser som ingen märkt och den har nu spridit sig till levern.''sa han.
det kändes som om någon stack en kniv rakt i lungorna för det kändes som om all luft i mina lungor frörsvann och jag började gråta.
hon hade canser!
jag kände hur tårar började rinna ner för mina kinder och jag kramade om henne.
''vi kommer såklart göra allt vi kan för att få bort den och vi kommer börja med en cellgift redan idag.''sa läkaren
vi båda nickade och sedan gick läkaren och jag kollade på henne.
'' justin jag är rädd''sa hon och kollade på mig med tårar som rann ner för hennes kinder.
jag torkade bort dom.
'' det behöver du inte jag är med dig hela vägen''sa jag och tog hennes hand.
'' du behöver inte om du inte vill du måste ju åka tillbaka i morgon.''sa hon och kollade ledset på mig.
'' jag åker inte''sa jag bestämt.
'' varför?''frågade hon mig och hon var så svag det såg man.
'' för att jag älskar dig''sa jag och böjde mig ner och kysste henne.
sedan kom hennes mormor och morfar in och det såg ut som dom hört de dåliga nyheterna.
'' min lilla flicka''sa henens mormor och kramade om henne.
några timmar senare kom läkaren in och skulle ta med henne till cellgiftningen men jag fick inte komma med in så jag satt otåligt utanför och väntade.
sedan när hon kom ut igen sov hon.
varför var just hon tvungen attt drabbas av canser fan!
jag satt vid henens sida hela tiden och tiden bara flög förbi och jag somnade medans jag satt där vid sjukhus sängen och höll hennes hand.
jag ska kämpa med henne hon är start och jag älskar henne.
Kommentarer
Postat av: Emelie
Bra!
Svar:
natalie hoxell
Postat av: Johanna
MER!<3
Svar:
natalie hoxell
Trackback
